Ända sedan 20 års ålder har jag, Sofia Friberg, haft problem med anemi, och av någon anledning valde min kropp att ju sämre blodvärde jag hade, desto mer och frekvent menstruation fick jag.

Med åren förvärrades problemen och jag fick flertal recept utskrivna på traditionella perorala järntablettter. Utan undantag kunde jag äta full dos under högst tre dagar sedan gjorde magen uppror och som följd slutade jag med medicineringen. Detta medförde berg och dalbana i välmåendet. Bergen bestod av korta perioder energi och aktivitet och dalarna bestod av matthet och leda.

Men min passion för att vandra upp på bergstoppar har ändå fått iväg mig på äventyr. Framförallt har då tiden att tänka och fundera ut lösningar funnits som tillslut resulterade i Winst Series.

Sammanlagt har det hittills blivit 6 toppar (räknat de över  2000 m). Kebnekaise, Glittertindd, Galdhöpiggen, Rondslottet, Matterhorn base camp, Kiliimanjaro och näst på tur är att lära mig isklättring på Mount Blanc. Ni kan säkert gissa vad högsta drömmen är?

Så vad är parallen mellan ideutvecklingen Winst och bergstoppar..? Alla kvinnor som har problem med menstruationssvårigheter förstår säkerligen utmaningen att vandra dessa sträckor och höjder, både fysiskt, psykiskt och framförallt hygieniskt.

Då slog mig tanken… Varför finns det inte en järntablett som absorberas i munnen? Då slipper jag biverkningarna och dessutom ges snabbare effekt.

Och nu ett år efter är den färdig, Winst Iron, en del utmaningar på vägen men precis som vid bergsvandring: Släpp Aldrig målet ur sikte….

Fråga en specialist